Gå till innehåll

<Leve konkurrensen> kunna de goda Tavelsjö-borna utropa f.n. Byn har nämligen på sista tiden välsignats med en tredje handlande, så i den vägen följer vår ort nog med i utvecklingen.

Intresset för skidsporten har helt hastigt vaknat hos en stor del av befolkningen i våra bygder i skidförets elfte timme. En skidklubb har bildats i Norrby med medlemmar från en hel del byar och ett par tre tävlingar ha även anordnats. Tiderna, som uppnåtts, ha varit synnerligen goda, om man tar hänsyn till, att alla äro föga tränade och icke hava hunnit skaffa sig skidor och annan utrustning som fordras för verkliga skidlöpare. Ett annat år torde man nog begynna i tid med tävlingar, och det är ju inte omöjligt att det inte också här finnes riktiga storrännare, blott de komma i dagen och de börja träna i sporten. Att intresset finnes har tydligt visat sig under de tävlingar som hållits.

Under den gångna vintern har <Samfundet för bibeltrogna vänner> utsträckt sin verksamhet till våra bygder, i det att dess predikanter gjort föredragsturnéer genom trakterna här i norra delen av Umeå landsförsamling. Allmänheten synes överallt ha gillat denna rörelse och talrikt besökt föredragen, som präglats av djup och kärnfull religiositet. Föredragen ha i de allra flesta fall måst hållas i bondgårdarna, emedan kyrkans främste inom församlingen behagat säga ifrån, att skollokaler, har ju allmänheten bidragit i icke ringa mån med både virke och arbete. Detta emedan man skulle få lokaler, där man kunde samlas till andliga sammankomster. Och man undrar storligen över, varför dessa predikanter skola utestängas, och just av dem som borde understödja den kristliga verksamheten och allra helst denna förening, som synes vara en verkligt varmt kristlig sådan.

Detta förbud har gjort, att man börjat fundera på att bygga ett missionshus. Frågan synes vara mest aktuell i östra delen av Tavelsjö och det är ju inte omöjligt, att det blir allvar av saken. Det har otaliga gånger visat sig vara behövligt att få en samlingslokal på denna sida av byn, emedan den är talrikast befolkad. En bonde har lovat skänka tomt för missionshuset samt hundra kronor jämte en del virke. Skulle andra följa detta exempel, torde det ej vara något oöverkomligt att åstadkomma ett missionshus på frivillighetens väg.

Hieronymus

BONDETALMANNEN FRÅN TAVELSJÖ

En västerbottnisk rikspolitiker under gustaviansk tid

På sommaren 1772 var det politiska klimatet i Stockholm kärvt. Hattregimen hade fallit och mössorna hade återtagit makten. Adeln och de ofrälse stod i skarpt motsatsförhållande till varandra. Kungen ogillade mössorna, som var ryss­orienterade. Gustaf III hade fått stöd av Frankrike för att genomföra en revolution. Den 19 augusti, en varm och solig sensommardag, genomförde han den med hjälp av en oblodig militärrevolt. Denna satte punkt för frihetstidens ständervälde. På kvällen red kungen omkring i staden, officerarna sjöng en sång som Bellman påpassligt komponerat: "Gustafs skål, den bäste kung som jorden äger." Revolutionen var slutförd. Flera riksdagsmän var arresterade men böndernas riksdagsmän lämnades ifred.

I rikssalen på Stockholms slott samlades den 21 augusti den svenska riksdagens fyra stånd för att avlägga ed på den nya författningen. När riksdagsmännen vandrade upp till rikssalen, såg de på borggården laddade kanoner med mynningarna riktade mot rikssalen. Från sin tron höll den i kunglig prakt skrudade Gustaf III ett glansfullt tal till rikets adel, präster, borgare och bönder medan ett hundratal grenadjärer bevakade ingången till rikssalen. Kungen lät uppläsa en regerings­form som enhälligt antogs av ständerna. Därefter sjöng man tacksägelsepsalmen "O Gud vi lova Dig", varefter talmännen fick stiga fram och kyssa kungens hand. En ny tid hade brutit in.

I rikssalen satt en 39-årig västerbottnisk småbonde av ovanlig resning. Det var nämndemannen och riksdagsmannen och sedermera bondeståndets talman Anders Andersson från Tavelsjö i Umeå socken, som fick övervara detta lysande skådespel. Han hade knappt tre månader tidigare varit med vid konungens praktfulla kröning i Storkyrkan. Anders Andersson hade första gången sett Gustaf som kronprins vid riksdagen 1769 och han skulle se kungen vid de ytterligare fyra riks­dagar, som skulle komma att hållas under Gustaf III:s regering. Under riksdagen 1789 skulle han komma i betydelsefull personlig kontakt med kungen och göra anmärkningsvärda politiska insats­er. Anders Andersson blev en av de ledande inom sitt stånd. Detta måste anses som en speciell bedrift mot bakgrund av svårigheterna för en man som Anders Andersson med små ekonomiska omständigheter att representera så avlägsna obygder och göra sin stämma hörd i Stockholm. Förklaringen till detta finner man i hans intellektuella förmåga, hans personliga utstrålning och glänsande talegåva.

Den här hemsidan använder kakor (cookies). Genom att surfa vidare accepterar du denna användning.