BONDETALMANNEN FRÅN TAVELSJÖ

En västerbottnisk rikspolitiker under gustaviansk tid

På sommaren 1772 var det politiska klimatet i Stockholm kärvt. Hattregimen hade fallit och mössorna hade återtagit makten. Adeln och de ofrälse stod i skarpt motsatsförhållande till varandra. Kungen ogillade mössorna, som var ryss­orienterade. Gustaf III hade fått stöd av Frankrike för att genomföra en revolution. Den 19 augusti, en varm och solig sensommardag, genomförde han den med hjälp av en oblodig militärrevolt. Denna satte punkt för frihetstidens ständervälde. På kvällen red kungen omkring i staden, officerarna sjöng en sång som Bellman påpassligt komponerat: "Gustafs skål, den bäste kung som jorden äger." Revolutionen var slutförd. Flera riksdagsmän var arresterade men böndernas riksdagsmän lämnades ifred.

I rikssalen på Stockholms slott samlades den 21 augusti den svenska riksdagens fyra stånd för att avlägga ed på den nya författningen. När riksdagsmännen vandrade upp till rikssalen, såg de på borggården laddade kanoner med mynningarna riktade mot rikssalen. Från sin tron höll den i kunglig prakt skrudade Gustaf III ett glansfullt tal till rikets adel, präster, borgare och bönder medan ett hundratal grenadjärer bevakade ingången till rikssalen. Kungen lät uppläsa en regerings­form som enhälligt antogs av ständerna. Därefter sjöng man tacksägelsepsalmen "O Gud vi lova Dig", varefter talmännen fick stiga fram och kyssa kungens hand. En ny tid hade brutit in.

I rikssalen satt en 39-årig västerbottnisk småbonde av ovanlig resning. Det var nämndemannen och riksdagsmannen och sedermera bondeståndets talman Anders Andersson från Tavelsjö i Umeå socken, som fick övervara detta lysande skådespel. Han hade knappt tre månader tidigare varit med vid konungens praktfulla kröning i Storkyrkan. Anders Andersson hade första gången sett Gustaf som kronprins vid riksdagen 1769 och han skulle se kungen vid de ytterligare fyra riks­dagar, som skulle komma att hållas under Gustaf III:s regering. Under riksdagen 1789 skulle han komma i betydelsefull personlig kontakt med kungen och göra anmärkningsvärda politiska insats­er. Anders Andersson blev en av de ledande inom sitt stånd. Detta måste anses som en speciell bedrift mot bakgrund av svårigheterna för en man som Anders Andersson med små ekonomiska omständigheter att representera så avlägsna obygder och göra sin stämma hörd i Stockholm. Förklaringen till detta finner man i hans intellektuella förmåga, hans personliga utstrålning och glänsande talegåva.