Kategori: Hieronymus brev

Den sista snöstormen har anställt bra mycket extra arbete, ty drivorna hava hopat sig meterhöga på sina ställen, under det att på andra ställen återigen snön fullkomligt sopats bort. Vädret är nu efteråt mycket vackert, med ingen eller ringa kyla. "Vinter-Erik" synes hålla på att bliva orkeslös. Natten till söndagen hade han morskat upp sig och bjöd på 23 graders köld på söndagsmorgonen, men innan kvällen var hans regering all. Nu har det dock fallit så pass mycket snö, att ingen torde önska sig mera denna vinter.

Vi äro nu mitt uppe i "på hederns och samvetets" månad, ty man skall ju denna månad avlämna deklaration över utgifter och inkomster under det sist gångna året. Detta sätter nog myror i huvudet på mången. Nog finner man utgifter så det förslår, men inkomsterna hava i många fall varit så små, att man knappast kan minnas dem. Den nuvarande tiden är nog inte så särdeles lysande för bönderna. Det de ha att sälja går endast neråt i pris, under det att det man behöver köpa går uppåt eller står på samma punkt. Med förtjänsterna är det knappt, och betalningen är låg.

En livlig religiös predikoverksamhet bedrives i våra trakter för närvarande. I och med att "Samfundet bibeltrogna vänner" började utöva sin verksamhet här, började också "Evangeliska fosterlandsstiftelsen" mera regelbundet uppehålla sin verksamhet i våra bygder. Dessa båda sammanslutningars avoghet mot varandra synes dock vara ett djupt beklagansvärt förhållande, emedan det åstadkommer tvedräkt och oenighet även bland allmänheten. Det vore därför högst önskvärt att de båda samfunden slöto sig samman, allrahelst när det visst är helt små orsaker som skilja dem åt. Varför uppträda så egenrättfärdigt, när "den ene kanske är lika god som den andre"?

Sjukligt är det denna vinter i våra trakter. Bland barnen härjar "kikhostan" m. fl. sjukdomar, och många bland de äldre bliva också lagda på sjuksängen. Tvenne dödsfall hava inträffat hittills denna vecka. På söndagmorgonen avled en 5 månader gammal dotter till handl. A. Enström och hans maka, född Fällman. Det var enda barnet, varför föräldrarnas sorg blev stor. På måndagskvällen avled 25-årige hemmansägare-sonen John Johansson, närmast sörjd av maka, föräldrar och syskon. Även här blev sorgen tung för den efterlevande makan. De hade endast varit gifta i 16 månader - men döden är obeveklig.
Hieronymus

Julen, denna midvinterns stora högtid, är åter ett minne blott. Här i denna vrå av världen, har den förflutit lugnt och stilla, och utgjort en fridens och hemmens ljuvliga högtid. Gudstjänsterna hava ej varit så talrikt besökta som under vanliga förhållanden, kanske beroende på det miserabla föret. Vid ottesången medverkade våra sångkörer på ett förtjänstfullt sätt, vilket än ytterligare bidrog att höja julstämningen. Framme i koret hade två julgranar placerats och strålade under julottan med sina tända ljus.

Den enda allmänna festlighet, som bjudits på under julhelgen, var den fest, som våra sångare anordnat i folkskolan annandagens afton. Festen började med en konsert i kyrkan, varvid både manskören och kyrkokören medverkade. Det goda prograrhmet utfördes till full belåtenhet. Utförandet av "Kristallen den fina" saknade kanske något av känsla i tonen. Folkskollärarinnan fröken Ingeborg Åberg bidrog under konserten med flera musikstycken å orgel.

Efter konserten samlades man i skolsalen, där kaffebordet stod dukat o. man lät sig väl smaka. Sedan visades en tablå, föreställande "Tomten" av Viktor Rydberg, vars utförande blev synnerligen lyckat och avtackades med en kraftig applåd. Ganska mycket folk övervar festen, mest ungdom förstås, ty det har ej givits några andra nöjen. Vad som kanske gjort denna julhelg särdeles minnesrik, är den allt annat än typiska julväderlek som varit rådande. Käringhalkan och regnets smattrande mot rutorna har ej ingivit någon riktig julstämning. Denna har ej varit att söka i naturen utan endast inomhus vid julgranen och klapparna jämte andra helt för julen typiska företeelser. Ingen kan minnas ett så häftigt töväder vid jultiden. Vi ha ju också upplevt en "bar" jul med något av vår över sig. Ibland vill det synas, som talet om Nordens kalla vinter ej längre skulle stå sig i verkligheten, men kanske vi ha kvar det längre frampå vintern, det vi nu sluppit undan i form av snö och köld.

Åter stå vi vid ett årsskifte, med ty åtföljande tidningsprenumeration, och hoppas jag att alla nykterhetsvänner känna sin plikt: att endast prenumerera på nykterhetsvänliga tidningar.

Till sist får jag önska alla läsare och läsarinnor av vår "Kurre", både kända och okända, ett i allt gott lyckosamt 1925.

Hieronymus

Våren, denna härliga årstid, som på ett säreget sätt har förmåga att fängsla människans sinne, har ju även gjort sitt intåg i våra bygder. Något synnerligen härligt vårväder kan man dock ej tala om fn., de sista snödrivorna synas skola räcka både väl och länge, och ännu ligger isarna kvar på sjöarna. Dagarna äro gråa och kyliga och likna i viss mån fjolårets vårväder. Luften är liksom laddad av snö och hagel, men det har svårt för att bli urladdningar, som nog vore av nöden för att det skulle kunna bli vackrare väder. Om det bleve en riklig nederbörd med det snaraste skulle det nog bliva bättre värme sedan, detta är ju allas tal och önskan.

Någon vårflod har ej gjort sig gällande denna vår, snömängden var ju ringa och snösmältningen gick långsamt, och dessutom har det synts som om marken skulle ha supit åt sig en stor del av vattnet.

Vårbruket har ännu ej tagit någon fart, endast på myrjord där man i många fall är nödsakad köra medan kälen är kvar. Vårbruket är synnerligen arbetsamt denna vår, emedan fjolhöstens otjänliga väderlek gjorde, att höstkörningen ej kunde verkställas i full omfattning. Ett önskemål som varje dag går från varje bondes hjärta är, att den stundande sommarens skörd måtte bliva god och riklig. Ty många mindre jordbrukare ha nog under den gångna vintern fått erfara, vad ett dåligt skördeår har för följder med sig. Sommaren är nog också efterlängtad av många, som ha att dras med foderbrist. Priserna på hö och halm äro ju höga i förhållande till penningknappheten, och dessutom är det ytterst få som ha något att sälja.

För att detta brev ej enbart må bli en klagovisa över kall och sen vår, arbetsamt vårbruk och foderbrist, skall jag omtala några glädjande nyheter. Manskören >Sjung, Sjung> har åter gripits av sångarlusta. Kören, som under fjolåret legat nere med sin verksamhet, har under den gångna vintern och våren legat i med övningar, och nu har hr Åberg, körens energiske ledare, en sångarskara på ett dussin och torde de under sommarens lopp komma att glädja åtskilliga orter med sin sång. Kören har ju alltid haft gott rykte om sig, och någon förändring har det nog nu ej heller blivit.

Tavelsjö blåbandsförening, som lik en ny fågel Fenix stått upp ur gruset, firar den årligen återkommande <Blåbandisternas dag> söndagen den 1 juni, genom anordnandet av en större fest i Varmvattnets skola. Tavelsjö-sångarna ha lovat medverka och blir det dessutom många andra trevligheter. Hoppas att tillslutningen blir stor. Nämnda förening har till ombud vid Västerbottens blåbandsförbundets 20-de årskonferens i Umeå den 13, 14, och 15 instundande juni valt herr Helge Olsson som ersättare.

Måndagen den 19 dennes hölls missionsföredrag i kyrkan av • Luleå stifts missionsutskotts ombud, förre folkskolläraren P. Th. Stenberg. Efter det gedigna föredraget framlade komminister Levander ett spörsmål, som jag skulle ha lust att yttra mig litet om. Det gäller nämligen organiserandet av missionsarbetet inom Umeå landsförsamling. Förslaget att bilda en Umeå sockens missionskretsförening, vilken skulle bestå av församlingens präster och deras fruar samt ett ombud från varje missionskrets, är ju kanske ett utmärkt sätt.  Dessutom skulle det bildas sju missionskretsar inom församlingen, tre i södra delen, tre i norra delen och en vid sockenkyrkan. På så sätt skulle de redan befintliga syföreningarna genom organisationen stärkas och utvidgas. Dessa förslag till organisation av missionsarbetet äro ju behövliga och skulle i icke ringa mån bidra till höjandet av missionsintresset. I en snar framtid torde möten anordnas för dryftandet av denna fråga och det är att hoppas att förslaget vinner gehör hos församlingsborna i varje by.

Arbetet inom missionskretsarna skulle dock ställas litet annorlunda än vad nu är fallet inom en del syföreningar. Tänker nu närmast på förhållandena inom Tavelsjö by. Syföreningsarbetet har ju här pågått i femton års tid, men mötena ha varit mycket oregelbundna och dessutom har icke ens hälften av byns familjer deltagit. Därmed vill jag icke ha sagt, att de som ej deltagit, saknat missionsintresse, ty vid missions-auktionerna har man sett att detta är allmänt. Varför icke ordna det så, att man under hösten och vintern hade regelbundna sammankomster varje vecka eller åtminstone var fjortonde dag. Denna årstid kunde man ju, såsom nu är fallet, ha sammankomsterna på vardagsaftnar och då i hemmen eller någon av skolsalarna, allt efter den familjs önskan som stod i tur att underhålla med det obligatoriska kaffet. Under våren och sommaren vore det kanske bäst att inställa dessa sammankomster, eller också anordna dem på söndagsaftnar, ty bonden är ju alltför jordbunden för att kunna uppoffra en vardagsafton under den ljusa årstiden. Till dessa <symöten> eller <missionsaftnar> som jag skulle vilja kalla dem, borde både unga och gamla, män och kvinnor, samlas, och icke som nu är fallet här, endast kvinnorna. Dessa här framförda förslag, torde av var och en tagas i övervägande, så att man finge ett lika förhållande här som på många andra platser. Missionssaken är ju något som bör ligga oss alla varmt om hjärtat, och med förenade krafter skulle vi kunna uträtta långt mera än vad vi nu göra.

Hieronymus

<Leve konkurrensen> kunna de goda Tavelsjö-borna utropa f.n. Byn har nämligen på sista tiden välsignats med en tredje handlande, så i den vägen följer vår ort nog med i utvecklingen.

Intresset för skidsporten har helt hastigt vaknat hos en stor del av befolkningen i våra bygder i skidförets elfte timme. En skidklubb har bildats i Norrby med medlemmar från en hel del byar och ett par tre tävlingar ha även anordnats. Tiderna, som uppnåtts, ha varit synnerligen goda, om man tar hänsyn till, att alla äro föga tränade och icke hava hunnit skaffa sig skidor och annan utrustning som fordras för verkliga skidlöpare. Ett annat år torde man nog begynna i tid med tävlingar, och det är ju inte omöjligt att det inte också här finnes riktiga storrännare, blott de komma i dagen och de börja träna i sporten. Att intresset finnes har tydligt visat sig under de tävlingar som hållits.

Under den gångna vintern har <Samfundet för bibeltrogna vänner> utsträckt sin verksamhet till våra bygder, i det att dess predikanter gjort föredragsturnéer genom trakterna här i norra delen av Umeå landsförsamling. Allmänheten synes överallt ha gillat denna rörelse och talrikt besökt föredragen, som präglats av djup och kärnfull religiositet. Föredragen ha i de allra flesta fall måst hållas i bondgårdarna, emedan kyrkans främste inom församlingen behagat säga ifrån, att skollokaler, har ju allmänheten bidragit i icke ringa mån med både virke och arbete. Detta emedan man skulle få lokaler, där man kunde samlas till andliga sammankomster. Och man undrar storligen över, varför dessa predikanter skola utestängas, och just av dem som borde understödja den kristliga verksamheten och allra helst denna förening, som synes vara en verkligt varmt kristlig sådan.

Detta förbud har gjort, att man börjat fundera på att bygga ett missionshus. Frågan synes vara mest aktuell i östra delen av Tavelsjö och det är ju inte omöjligt, att det blir allvar av saken. Det har otaliga gånger visat sig vara behövligt att få en samlingslokal på denna sida av byn, emedan den är talrikast befolkad. En bonde har lovat skänka tomt för missionshuset samt hundra kronor jämte en del virke. Skulle andra följa detta exempel, torde det ej vara något oöverkomligt att åstadkomma ett missionshus på frivillighetens väg.

Hieronymus

Den snart tilländalupna månaden har präglats av ett ruskigt väder, men det är ju vanligt för februari att bjuda på snö och köld. Dessutom är det ju även märken, som båda gott för kommande sommar, att denna månad har otrevligt väder.

I denna månad har våra samveten haft ett särskilt jobb, jag tänker nu på deklarationerna och närmast på dem som ha något att deklarera. Tror dock att de allra flesta gjort sitt bästa för att med lugn och tillfredsställelse kunna sätta sitt namn under, "att jag efter bästa förstånd meddelat de lämnade uppgifterna, bekräftas på heder och samvete". En del deklarationsuppgifter torde dock komma att se litet märkvärdiga ut i taxeringsnämndens ögon, ty för mången har nog ej "debet" och "kredit" närmat sig varandra. Troligt är dock att nästa års deklarationer se ännu mera märkvärdiga ut, ty den felslagna skörden under den gångna sommaren kommer härvidlag att spela en stor roll. För att deklarationsuppgifterna skulle kunna bli, vad de borde vara, skulle fullständig bokföring föras av varje deklarationspliktig. Eljest måste man hugga till i många fall med en rund summa och denna kan ej bli så fullt korrekt som vore behövligt.

En hel del smärre avverkningar pågår denna vinter i våra trakter, vadan en del förtjänster erhållits. Efterfrågan på timmerhuggare var också ganska stor vid nyårstiden, och en del bondpojkar befinna sig också uppe i de stora drivningsområdena.

Efterfrågan på hö och halm är synnerligen stor denna vinter och de halmskullar som legat orörda ett par år ha nu en strykande åtgång.

Sistlidne helg hade vår blåbandsförening ett uppryckningsmöte. Föreningen har ju legat nere ett flertal år, men under den sista tiden ha intresserade krafter varit i rörelse för att återigen bringa liv i föreningen. Detta synes också ha lyckats över förväntan. Predikant J. Palmgren från Robertsfors medverkade med fördrag under helgen. Lördagsafton talade han för D.U.F:s räkning. På söndagen höll han högmässa, vartill mycket folk var samlat, ty predikant Palmgren har ju förr verkat i dessa bygder, och det var nu tolv år sedan han sist besökte vår by.

Kl. 3 em. på söndagen höll Umeå-kretsen av Västerbottens läns blåbandsförbund sitt årsmöte här, besökt av ombud från Rödå och Kroksjö blåbandsföreningar. Kretsrådet omvaldes i sin helhet och består av följande personer: Karl Karlsson i Rödåliden, ordf., Johan Andersson i Österå, kassör och sekreterare. Helge Ohlsson och Karl Pettersson, suppleanter. Nils Karlsson och Albert Olsson revisorer.

Kl. 4 höll predikant Palmgren ett kraftigt och väckande nykterhetsföredrag. Före och efter föredraget bidrog Tavelsjö kyrkokör med några synnerligen väl utförda sånger. Därefter följde kafferast, varvid kaffebordet hade en livlig omsättning. Så följde en kort avslutning och därpå höll blåbandsföreningen sitt årsmöte under ordförandeskap av Kroksjö blåbandsförenings ordförande, hr Karl Pettersson. 16 nya medlemmar inskrevs i föreningen och välkomnades hjärtligt. Så vidtog val av styrelse och utföll det sålunda: hr C. M. Holmgren, ordf., Helge Ohlsson, vice ordf., fru Adele Forsberg, sekr., Frida Forsberg, vice sekr., Algot Johansson, kassör, John Johansson, Albert Olsson och Karl Israelsson, suppl., Signe Johansson och Karl Karlsson, revisorer. Föreningens möten skola hållas andra söndagen i varje månad.

Det är att hoppas att föreningen har en framtid för sig, och att den kan komma att uträtta något för den sak den verkar för. Blott allmänheten och särskilt ungdomen omfattar arbetet med lust och intresse finnes det goda utsikter för framgång.

Hieronymus