>Sen blev det mörkt om hösten, och stormade på hav, och stum blev fåglarösten, och blomstren föllo av. Så sjunger skalden Zakarias Topelius i sin dikt >Årstiderna> och dessa strofer runno mig just i minnet när jag skulle börja detta brev. Samtidigt kom jag även att tänka på skalden K.F. Dahlgrens något mera seriösa dikt: >Hösten är kommen, hör stormarna gny! Svanen tar avsked och svalorna fly, blomman har bäddat i mossan sin grav, vågorna brusa på villande hav> - Dessa båda dikter måla ju så väl denna årens tid, ty efter en sommar som mest liknat en höst har dock den verkliga hösten tagit vid. Av den fägring sommaren bjudit på återstår ej mycket i dessa dagar. Löven gulna och sopas av stormarna vårdslöst omkring, förgäves söker man efter en markens blomma. Endast rönnarna prunka i en röd färg från de rikliga mängder bär som tynga grenarna. Nätterna äro mörka och hela naturen bereder sig för kung Bores intåg.
Trots detta synes dock hösten bjuda på bättre väder än vad sommaren gjort. Regnandet som räckt både länge och väl synes ju nu ha upphört, och efterträtts av ett synnerligen välbehövligt torrväder. Man blir nästan tvingad att tro på att gamla märken stå sig ibland, ty i och med att de >sju veckorna> toga slut var det även slut med regn. För att finna en like till den gångna sommarens rika nederbörd får man gå ej mindre än 72 år tillbaka i tiden. Sommaren 1852 berättas ha varit ungefär likadan, men det är ju få personer som minnas den. Brevskrivarens farfar, som är några och åttio år har dock dragit sig till minnes denna sommar och förtäljt, huruledes man även då fick hava höhässjorna ute till hösten, mycket hö ruttnade också ned fastän man på sina håll försökte det medlet, att ovanpå höhässjorna breda ut näver som skulle motstå det ihållande regnandet. Detta års skörd skulle också hava varit synnerligen dålig och i ringa värde till människoföda.
Under de sista torrvädersdagarna hava hässjorna kommit bort från åkrarna och i stället ersatts med grönfoderhässjor och skylar. Skördearbetet har den gångna veckan bedrivits ganska intensivt och en stor del är redan undanstökat. Genom nattfroster och en hastigt utbredd sjukdom på kornet har det Mena skörderesultatet ytterligare nedsatts. Att tänka på att kunna utvinna något av årets skörd till människoföda är ej lönt. Man torde få vara glad om det bästa är gott nog till utsäde, en del kornåkrar hava även skördats som grönfoder. Halmen är ju grön och av ypperlig beskaffenhet, bara man finge en riktig torka åt den.
Potatissjukan har börjat yppa sig ganska allmänt och en del potatisland, allrahelst de som äro belägna på sur och tung jord, torde komma att ge en klen avkastning. Rotfrukterna komma också att ge en mindre riklig skörd, ty även här har regnet gjort sitt till.
På grund av de dåliga skörderesultaten torde nog många gå en mindre ljus vinter till mötes. Visserligen är det ju gott om mat, men det behöves pengar för att kunna köpa den. Bleve det bara gott om förtjänster till vintern vore ju saken i någon mån klarad.
Lingonen förekomma ganska rikligt denna höst. Hade det varit kristidens höga priser, skulle det ha blivit liv i skogarna.
Den rikliga nederbörden och det höga vattenståndet gör, att årets höstplöjning i hög grad försvårats. Finge man ha torrväder en längre tid vore ju detta ej så svårt och man får väl hoppas att man får en vacker höst efter en dålig sommar.
Av jägare har berättats, att tillgången på vilt är beträffande skogsfågel medelmåttig, hararna äro ej heller så få, men unghararna äro små, beroende kanske på den sena och kalla våren och våta sommaren.
Hieronymus