Författare: Hans Göran

Eva Wiklund, ordf i Hembygdsföreningen, Tapio Alakörkkö och Rolf Appelblad, ordf i Tavelsjö församlingsråd. Foto: Nils-Åke Sandström

Tapio Alakörkkö, som själv har vandrat i olika delar av världen hade bjudits in av Hembygdsföreningen och Tavelsjö församling för att berätta om Pilgrimsvandringar i Västerbotten och Sydeuropa.

Han började med att ge en historik över hur Pilgrimsvandringar pågått från 700-talet i Europa som en drivande rörelsen i den ekonomiska utvecklingen, hur vägar och broar, härbärgen, kyrkor och kloster vuxit upp i dess spår. Från 1150-1450 deltog 20-50% av Europas vuxna befolkning i pilgrimsvandringar. De förbjöds av Gustav Vasa 1545 i samband med reformationen.

Tapio berättade om de viktigaste pilgrimslederna i Europa som alla leder till Aposteln Jacobs grav i Santiago de Compostela i nordvästra Spanien. Andra leder går till Petrus grav i Rom, Den heliga gravens kyrka i Jerusalem, St Olofs grav i Nidaros/Trondheim. I Sverige finns till exempel Dag Hammarsköldsleden och i Vadstena ett viktigt Pilgrimscentrum. Nyckelord för en Pilgrimsvandrare är långsamhet, tystnad, frihet, bekymmerslöshet, enkelhet,
delande och andlighet vilka ger en motvikt till dagens hektiska liv. En möjlighet under vandringen är att lyssna inåt för att få syn på viktiga saker i sitt eget liv. Pilgrimens attribut är kängorna, ryggsäcken, staven, hatten och korset, den kristnes identitetshandling.

Pilgrim Umeå är en applikation som man enkelt kan ladda ner för att börja vandra efter olika leder mellan kyrkor i Umeå eller Tavelsjön runt. Tapio berättade och visade bilder från sin egen vandring 162 mil under två månader från Frankrike till Santiago de Compostela. Leden är väl utmärkt och det finns härbärgen där man kan sova och äta tillsammans. Många går delar av vägen och men 150-200.000 personer går varje år hela vägen som avslutas med en mässa i katedralen där man blir välsignad. Efter Tapios inspirerande berättelse fick han svara på flera frågor och sist bjöd Hembygdsföreningen på gott fika vid de fortsatta samtalen.

 

 

Christer Vilhelmsson, Adriaan De Jong, Kjell-Åke Johansson, Lena Alwerud, Jerker Pettersson (skymd) och Rolf Appelblad.

Måndagen den 25 april trotsade ett tjugo nyfikna snöovädret och kom till Tavelsjö Hembygdsförenings Storspovskväll för att lära sig mer om Västerbottens landskapsdjur storspoven.

Kvällen inleddes i församlingsgården där Adriaan De Jong, SLU som forskat på storspovar berättade om storspovens levnadsbetingelser. Storspovarna kommer till oss runt den 20 april varje år, för att häcka. Den övriga tiden på året håller dom till i Skottland eller England.

Storspovarna lever i flock all tid utom vid häckningen, och därför är det naturligt för dom att samlas för nattvila på en plats där dom lätt kan se annalkande faror. Anders Enetjärn och Christer Vilhelmsson har med kikare räknat in bortåt 300 fåglar i samma flock på Tavelsjöns is. På dagtid söker dom sig sedan ut på lämpliga häckningsplatser. Sedan dom byggt sina enkla bon på vall- eller kornåkrar, lägger dom sina ägg (2-4 st.) och för att ruva. Längre fram på sommaren när äggen kläckts, och försörjningsmöjligheterna ofta blivit sämre lämnar honan familjen, och litar på att hanen klarar att föda upp ungarna, och ta dom med sig på den första långflygningen till deras normala vistelseorter i Skottland eller England.

En vanlig uppfattning är att antalet storspovar minskat, och även om detta inte är vetenskapligt bekräftat så finns ett antal faktorer som åtminstone delvis kan förklara detta. Jordbrukets förändring till större skiften med mera ensidig gröda och färre öppna diken, större maskiner och inte minst tidigare första skörd av gräs bidrar säkert till färre lyckade häckningar.

Kvällen avslutades med en exkursion i snöovädret för att om möjligt få se storspovarnas nattsamling på Tavelsjön is. Trots dåligt väder räknades - med hjälp av kikare - 9 st. spovar som samlats på isen. Även om det bara var en liten grupp så blev storspovarnas sovplats bekräftad.

Text och foto: Hans-Göran Olofsson