Gå till innehåll

De människor som kom till Tavelsjö i de äldsta tider försörjde sig på jakt och fiske. Uppodlingen skedde under vikingatiden. Hemmanen var små och enligt 1543 års jordabalk var flertalet av hemmanens åkeryta mindre än ett hektar. Någon större uppodling skedde sedan ej under de närmaste århundradena och det blev ej heller fler hemman. Den odlade marken räckte tydligen till för att försörja befolkningen ända fram till mitten av 1700-talet. Befolkningen kan ej ha ökat nämnvärt ty det fanns inget annat än jordbruk, jakt och fiske att försörja sig på.

År 1695 hade Tavelsjöbygdens bönder ungefär lika många kor att försörja sig på som år 1571. Antalet hemman hade ej ökat under den tiden. Hundra års odling och arbete hade ej satt några spår i jordbruksstatistiken. Anledningen till detta var framförallt krigen och missväxtåren. Männen togs ut i krigstjänst i stor omfattning. Det blev få unga män kvar, som kunde bilda familj. Under 1721 till omkring 1750 föddes i Tavelsjöbygden omkring fem till sex barn per år. Detta antal fördubbla­des emellertid från och med 1760. Hemmanen räckte nu ej till att försörja befolkningen och från och med 1700-talets mitt klövs nio hemman i Tavelsjöbygden.

Från 1500-talet och fram till mitten av 1800-talet var träplogen, träharven, den delvis järnskodda spaden och hackan de viktigaste jordbruksredskapen. Med lie slog man gräset och med skäran säden. Tröskningen skedde i äldre tider med slaga och senare med tröskbultar. Hästarna och korna var små; en fjärdedel av dagens djurstorlek. Malningen skedde i handkvarnar, senare i bäck­kvarn­ar. Allt arbete som gällde jordbruket var mycket tidsödande och fordrade tillgång till mycket arbetskraft. Ökningen av antalet hemman, dels genom hemmansklyvning i de gamla byarna, dels genom nybyggen, berodde på att det från 1700-talets mitt och framöver fanns gott om folk samt att det inte fanns andra möjligheter till försörjning före industrialismens intåg under 1800-talet. Under 1700-talet blev det i stort sett en fördubbling av arealen åker och ängsmark. Denna utveck­ling fortsatte. Orsaken till den snabba ökningen var dels tillgången på mera arbetskraft än tidigare, dels statliga åtgärder, som underlättade jordbruksreformer.

År 1766 upphävdes ett utflyttningsförbud från Västerbotten. Missväxterna och krigen under gustavianska tiden ansågs av dåtiden som de viktigaste orsakerna till alltför stark utflyttning från länet. Länets befolkningsökning på omkring 80% under samma tid förklarades av en hög nativitet. Jordägande adel förekom knappt i länet. I Västerbotten hade antalet präster ökat under frihetstiden, medan antalet s.k. ofrälse ståndspersoners procentuella andel av befolkningen minskade under gustaviansk tid till skillnad från landet i övrigt. Jordbruket i självhushållningens tidevarv svarade i huvudsak för försörjningen av den ökande befolkningen. Vid storskiftet 1789-91 ökade antalet hemmansnummer i Tavelsjö från 12 till 18.

Tavelsjö by hade ett bra geografiskt läge vid sjöns norra del, där bland annat vintervägen från Degerfors socken med kyrkkapell från år 1770 passerade ut på Tavelsjöns is mot Umeå. Just här på sydsluttningen med utsikt över sjön, Storön och Tavelsjöberget låg Anders Anderssons barndomshem. Förbi hemgården transporterades en del av de tre till fyra tusen tjärtunnor, som årligen utskeppades från Umeå. Under halva året hade Umeå efter dåtidens mått goda segelförbindelser med Stockholm.

Tavelsjö by var på 1700-talet uppdelat i Wästra och Östra Tafwelsiön. Enligt 1750 års jordbruksrannsakning hade Västra Tavelsjö hemmansnummer 1 till 5, Östra Tavelsjö 7 till 12. Hemmanen 1 och 2 var kronohemman. De hade under långa perioder legat öde. Hemman nr 3 ägdes av Anders Anderssons far, Anders Larsson. Nr 4 var en äldre nämndemansgård tillhörande en annan släkt. Här bodde bonden Erik Andersson. På hemman nr 5 bodde Per Olofsson Spinnel, vars hustru Margareta var kusin till Anders Andersson. Deras dotter var den i västerbottnisk släktforskning välkända Spinnel-Anna. Spinnel dog 1756 och kvar på den så kallade Spinnelkammen bodde sedan under gustaviansk tid Spinnel-Annas bröder Erik Persson och Olof Persson Hjulman.

Anders Anderssons förfäder kan i bågskattelängden spåras till Vännfors i nuvarande Vännäs kommun. Hans farfar var bonden Lars Mårtensson, som inflyttat till Tavelsjö och 1668 köpt ett hemman i Västra Tavelsjö. Detta hemman skulle sedan bli Anders Anderssons barndomsgård. Både Lars Mårtensson och hans son Anders Larsson var mångbetrodda och skrivkunniga.

Anders Anderssons far, Anders Larsson, var gift två gånger. Hans första hustru dog barnlös. Han gifte om sig med en mycket fattig soldatdotter, den 28 år yngre Maria Mosisdotter, född Flygare, från Bodbyn i Burträsk. Deras barn var Christina född 1730, Anders Andersson 1732-1795, bonde i Tavelsjö på hemman nr 3, Nils Andersson 1733-1805, Hans Andersson 1734-1767, bonde i Tavelsjö på hemman nr 3 tillsammans med brodern Anders, Margareta 1738-1739, Maria Andersdotter 1742-1827, gift i Tavelsjö på hemman nr 9.

Anders Andersson, som således var äldste sonen i familjen, föddes den 20 januari 1732, 14 år efter Karl XII:s död. Sonen döptes när han var två dagar gammal. Närmaste prästgård låg vid Backens kyrka i nuvarande Umeå tätort, tre mil från Tavelsjö. Man ka utgå från att till hemman nr 3 hörde kyrkstuga med övernattningsmöjligheter vid Backens kyrka redan vid denna tid på samma sätt som vid Anders Anderssons död 1795. Under Anders Anderssons första levnadsår kom i slutet av maj månad Carl Linnaeus till Umeå som "är en liten stad, ännu ej väl reparerad efter det skadestånd han led av fiendens eld, då han totaliter blev bränd". Linnaeus fortsatte västerut r· att ta sig till Lycksele lappmark och första natten vilade han 20 kilometer söder om Tavelsjö i Gubböle vid Brattby, där han bjöds på torkat tjäderbröst till kvällsvard. Nästa dag kom han till Tegsnäset, "som ligger under Umeå socken och har till kyrka 7 mil uti en förträfflig väg. Härav sker att de måste resa om fredag morgon till kyrka, så att de ej komma till utom böndagarna och sällan till pingst, jul, och påsk".

<Leve konkurrensen> kunna de goda Tavelsjö-borna utropa f.n. Byn har nämligen på sista tiden välsignats med en tredje handlande, så i den vägen följer vår ort nog med i utvecklingen.

Intresset för skidsporten har helt hastigt vaknat hos en stor del av befolkningen i våra bygder i skidförets elfte timme. En skidklubb har bildats i Norrby med medlemmar från en hel del byar och ett par tre tävlingar ha även anordnats. Tiderna, som uppnåtts, ha varit synnerligen goda, om man tar hänsyn till, att alla äro föga tränade och icke hava hunnit skaffa sig skidor och annan utrustning som fordras för verkliga skidlöpare. Ett annat år torde man nog begynna i tid med tävlingar, och det är ju inte omöjligt att det inte också här finnes riktiga storrännare, blott de komma i dagen och de börja träna i sporten. Att intresset finnes har tydligt visat sig under de tävlingar som hållits.

Under den gångna vintern har <Samfundet för bibeltrogna vänner> utsträckt sin verksamhet till våra bygder, i det att dess predikanter gjort föredragsturnéer genom trakterna här i norra delen av Umeå landsförsamling. Allmänheten synes överallt ha gillat denna rörelse och talrikt besökt föredragen, som präglats av djup och kärnfull religiositet. Föredragen ha i de allra flesta fall måst hållas i bondgårdarna, emedan kyrkans främste inom församlingen behagat säga ifrån, att skollokaler, har ju allmänheten bidragit i icke ringa mån med både virke och arbete. Detta emedan man skulle få lokaler, där man kunde samlas till andliga sammankomster. Och man undrar storligen över, varför dessa predikanter skola utestängas, och just av dem som borde understödja den kristliga verksamheten och allra helst denna förening, som synes vara en verkligt varmt kristlig sådan.

Detta förbud har gjort, att man börjat fundera på att bygga ett missionshus. Frågan synes vara mest aktuell i östra delen av Tavelsjö och det är ju inte omöjligt, att det blir allvar av saken. Det har otaliga gånger visat sig vara behövligt att få en samlingslokal på denna sida av byn, emedan den är talrikast befolkad. En bonde har lovat skänka tomt för missionshuset samt hundra kronor jämte en del virke. Skulle andra följa detta exempel, torde det ej vara något oöverkomligt att åstadkomma ett missionshus på frivillighetens väg.

Hieronymus

BONDETALMANNEN FRÅN TAVELSJÖ

En västerbottnisk rikspolitiker under gustaviansk tid

På sommaren 1772 var det politiska klimatet i Stockholm kärvt. Hattregimen hade fallit och mössorna hade återtagit makten. Adeln och de ofrälse stod i skarpt motsatsförhållande till varandra. Kungen ogillade mössorna, som var ryss­orienterade. Gustaf III hade fått stöd av Frankrike för att genomföra en revolution. Den 19 augusti, en varm och solig sensommardag, genomförde han den med hjälp av en oblodig militärrevolt. Denna satte punkt för frihetstidens ständervälde. På kvällen red kungen omkring i staden, officerarna sjöng en sång som Bellman påpassligt komponerat: "Gustafs skål, den bäste kung som jorden äger." Revolutionen var slutförd. Flera riksdagsmän var arresterade men böndernas riksdagsmän lämnades ifred.

I rikssalen på Stockholms slott samlades den 21 augusti den svenska riksdagens fyra stånd för att avlägga ed på den nya författningen. När riksdagsmännen vandrade upp till rikssalen, såg de på borggården laddade kanoner med mynningarna riktade mot rikssalen. Från sin tron höll den i kunglig prakt skrudade Gustaf III ett glansfullt tal till rikets adel, präster, borgare och bönder medan ett hundratal grenadjärer bevakade ingången till rikssalen. Kungen lät uppläsa en regerings­form som enhälligt antogs av ständerna. Därefter sjöng man tacksägelsepsalmen "O Gud vi lova Dig", varefter talmännen fick stiga fram och kyssa kungens hand. En ny tid hade brutit in.

I rikssalen satt en 39-årig västerbottnisk småbonde av ovanlig resning. Det var nämndemannen och riksdagsmannen och sedermera bondeståndets talman Anders Andersson från Tavelsjö i Umeå socken, som fick övervara detta lysande skådespel. Han hade knappt tre månader tidigare varit med vid konungens praktfulla kröning i Storkyrkan. Anders Andersson hade första gången sett Gustaf som kronprins vid riksdagen 1769 och han skulle se kungen vid de ytterligare fyra riks­dagar, som skulle komma att hållas under Gustaf III:s regering. Under riksdagen 1789 skulle han komma i betydelsefull personlig kontakt med kungen och göra anmärkningsvärda politiska insats­er. Anders Andersson blev en av de ledande inom sitt stånd. Detta måste anses som en speciell bedrift mot bakgrund av svårigheterna för en man som Anders Andersson med små ekonomiska omständigheter att representera så avlägsna obygder och göra sin stämma hörd i Stockholm. Förklaringen till detta finner man i hans intellektuella förmåga, hans personliga utstrålning och glänsande talegåva.

Den snart tilländalupna månaden har präglats av ett ruskigt väder, men det är ju vanligt för februari att bjuda på snö och köld. Dessutom är det ju även märken, som båda gott för kommande sommar, att denna månad har otrevligt väder.

I denna månad har våra samveten haft ett särskilt jobb, jag tänker nu på deklarationerna och närmast på dem som ha något att deklarera. Tror dock att de allra flesta gjort sitt bästa för att med lugn och tillfredsställelse kunna sätta sitt namn under, "att jag efter bästa förstånd meddelat de lämnade uppgifterna, bekräftas på heder och samvete". En del deklarationsuppgifter torde dock komma att se litet märkvärdiga ut i taxeringsnämndens ögon, ty för mången har nog ej "debet" och "kredit" närmat sig varandra. Troligt är dock att nästa års deklarationer se ännu mera märkvärdiga ut, ty den felslagna skörden under den gångna sommaren kommer härvidlag att spela en stor roll. För att deklarationsuppgifterna skulle kunna bli, vad de borde vara, skulle fullständig bokföring föras av varje deklarationspliktig. Eljest måste man hugga till i många fall med en rund summa och denna kan ej bli så fullt korrekt som vore behövligt.

En hel del smärre avverkningar pågår denna vinter i våra trakter, vadan en del förtjänster erhållits. Efterfrågan på timmerhuggare var också ganska stor vid nyårstiden, och en del bondpojkar befinna sig också uppe i de stora drivningsområdena.

Efterfrågan på hö och halm är synnerligen stor denna vinter och de halmskullar som legat orörda ett par år ha nu en strykande åtgång.

Sistlidne helg hade vår blåbandsförening ett uppryckningsmöte. Föreningen har ju legat nere ett flertal år, men under den sista tiden ha intresserade krafter varit i rörelse för att återigen bringa liv i föreningen. Detta synes också ha lyckats över förväntan. Predikant J. Palmgren från Robertsfors medverkade med fördrag under helgen. Lördagsafton talade han för D.U.F:s räkning. På söndagen höll han högmässa, vartill mycket folk var samlat, ty predikant Palmgren har ju förr verkat i dessa bygder, och det var nu tolv år sedan han sist besökte vår by.

Kl. 3 em. på söndagen höll Umeå-kretsen av Västerbottens läns blåbandsförbund sitt årsmöte här, besökt av ombud från Rödå och Kroksjö blåbandsföreningar. Kretsrådet omvaldes i sin helhet och består av följande personer: Karl Karlsson i Rödåliden, ordf., Johan Andersson i Österå, kassör och sekreterare. Helge Ohlsson och Karl Pettersson, suppleanter. Nils Karlsson och Albert Olsson revisorer.

Kl. 4 höll predikant Palmgren ett kraftigt och väckande nykterhetsföredrag. Före och efter föredraget bidrog Tavelsjö kyrkokör med några synnerligen väl utförda sånger. Därefter följde kafferast, varvid kaffebordet hade en livlig omsättning. Så följde en kort avslutning och därpå höll blåbandsföreningen sitt årsmöte under ordförandeskap av Kroksjö blåbandsförenings ordförande, hr Karl Pettersson. 16 nya medlemmar inskrevs i föreningen och välkomnades hjärtligt. Så vidtog val av styrelse och utföll det sålunda: hr C. M. Holmgren, ordf., Helge Ohlsson, vice ordf., fru Adele Forsberg, sekr., Frida Forsberg, vice sekr., Algot Johansson, kassör, John Johansson, Albert Olsson och Karl Israelsson, suppl., Signe Johansson och Karl Karlsson, revisorer. Föreningens möten skola hållas andra söndagen i varje månad.

Det är att hoppas att föreningen har en framtid för sig, och att den kan komma att uträtta något för den sak den verkar för. Blott allmänheten och särskilt ungdomen omfattar arbetet med lust och intresse finnes det goda utsikter för framgång.

Hieronymus

Artisterna Raymond Björling, Adorena Thörn, Carl Erik Thörn och Bengt Åslund bjuder på en musikshow med låtar från bla Elton John, Barbra Streisand, Sinatra, Björn & Benny, Körberg mfl. Raymond sjunger Elton Jones, Frank Sinatra och mycket mer, bland annat "Till Havs" från sin farfar Jussi Björling. Adorena sjunger Barbra Streisand låtar och hon uppträder också med dockorna Lisa och Amanda. Carl Erik sjunger några av sina svensktoppshits. Bengt ackompanjerar och sjunger.

Artisterna Raymond Björling, Adorena Thörn, Carl Erik Thörn och Bengt Åslund bjuder på en musikshow med låtar från bla Elton John, Barbra Streisand, Sinatra, Björn & Benny, Körberg mfl. Raymond sjunger Elton Jones, Frank Sinatra och mycket mer, bland annat "Till Havs" från sin farfar Jussi Björling. Adorena sjunger Barbra Streisand låtar och hon uppträder också med dockorna Lisa och Amanda. Carl Erik sjunger några av sina svensktoppshits. Bengt ackompanjerar och sjunger.

Pris: 200 kr inklusive fika. Vid förköp 180 kr, boka på 0706695743 (Karin Ågren)

Datum: 15/3 kl 19 i Tavelsjö Bygdegård.

Välkomna!

Onsdag 28 februari kl. 19.00 i Bygdegården, Stora salen

Program:
”Int oslög – en berättelse om slöjdtradition, kreativitet och folkkonst”
Med historier om täljda hästar och skurna elgitarrer berättar slöjdaren s u r o l l e alias Jögge Sundqvist, om den skapande processen bakom ett slöjdat uttryck. Han beskriver de fyra väggarna i sitt kreativa rum - slöjdverkstaden. och visar slöjd från sitt 35-åriga slöjdarliv.

Föredraget pågår 30 min. Det finns utrymme för frågor och diskussion, ca 15 min efteråt.

Efter Fikaservering genomför vi Tavelsjö Hembygdsförenings årsmöte.

Alla medlemmar och övriga intresserade välkomna!

Tavelsjö Hembygdsförening

Söndag, 4. Februari 2024, 14:00

Söndagen den 4/2 kl 14.00 blir det barnteater i Tavelsjö Bygdegård


Föreställningen Morfars ängel bygger på en bok av Jutta Bauer. Den spelas med dockor och specialkomponerad musik där Karin Larson berättar sagan. Dockmakare är Ylva Varik och kompositör är Olle Larson.

"Morfar berättar ofta historier om hur det var när han var liten. Han var alltid modigast av alla. Han klättrade upp i de högsta träden och dök ner i de djupaste sjöarna. Aldrig att han gjorde sig illa. Morfar hade alltid sån tur!"

Förställningen ges i Tavelsjö Bygdegård, på övervåningen. Det är en kort teater tillsammans med efterprat och fika samt möjlighet att pyssla lite. Från 5 år.

Välkomna! Tavelsjö Hembygdsförening

Med storm och snöyra gjorde kung Bore sitt intåg, och när jorden äntligen klätts i den vita skruden, lät han giva sig tillkänna genom en liten köldknäpp. Nu bjuder han återigen på snö. Ett gammalt ordspråk säger: >Anders braskar och julen slaskar>, och håller detta streck ha vi kanske att förvänta oss ett slaskigt julväder, ty Anders-dagen var rätt så bister.

Något vidare slädföre kan man ännu ej säga att det är, därtill lade sig den första snön för ojämn. Trots detta råder dock en livlig trafik efter vägarna, ty för bonden finnes ju en hel del körslor som uträttas lättast på den första snön.

Det påbud som utgått till de ploghållningsskyldige inom detta landsfiskalsdistrikt, att vägarna skola renplogas från snö, så att biltrafiken obehindrat kan fortgå medan ej alltför stora mängder snö har kommit, har nog hälsats med delade känslor. De plogningsskyldige ha ju ej så högt betalt att de kunna lägga ned några stora arbeten på vägarna, och dessutom, skola vägarna hållas så att biltrafiken far fortgå, blir det aldrig något bra slädföre. Bilägarna här i dessa trakter ha dock satt sina bilar i stall, vadan det kanske är till liten nytta att hållas i gott skick för släddonen, får ju allmänheten vara glad, ty rätt så ofta brukar det brista även i den vägen.

Tavelsjö kommer att till en annan sommar få en ny kyrkogård; den nuvarande, som redan är upptagen och för liten, kan ej utvidgas på grund av olämpliga tomtförhållanden, vadan en flyttning har ansetts nödvändig. Den nya begravningsplatsen kommer att anordnas i skogen en bit norr om kyrkan. Både provinsialläkaren, länsarkitekten o. kyrkorådet ha den sistlidna veckan utsett platsen och träffat avtal med jordägarna. I och med det att den nya begravningsplatsen tages i bruk kommer nog det behövliga begravningskapellet att uppföras.

Den sistförflutna veckan och de första dagarna i denna vecka har varit en penningutgifternas tid. Kanske både berättigade och oberättigade hårda ord ha sagts om den höga kronoskatt­debetsedeln. Vad som gjort den så hög, är ju vägskatten, som i många fall utgör mer än halva summan av skattebeloppet. Trots att det råder brist på pengar har dock skatten erlagts av de allra flesta, vadan de som komma på >restländen> torde vara lätt räknade.

Några omfattande skogsavverkningar i dessa trakter torde det ej bli denna vinter, så de bönder som vilja ha sig timmerdrivningar få nog söka sig till andra platser efter sådant.

Julen närmar sig med raska steg och våra handlande ha redan börjat visa tecken som tyda på jul. Skall i ett senare brev återkomma när lutfisken har börjat dofta.

Hieronymus

Kung Bores verkliga intåg låter vänta på sig. En kyligare och mera pålitlig väderlek har dock börjat göra sig gällande. Från åkrarna ha de sista skylama och hässjorna kommit in, i många fall mera hopfrusna än torra. Den bedrövliga anblicken, av en skörd som stått ute ända in i november har därmed kommit bort och man har endast i minnet kvar alla de besvärligheter denna sommar haft med sig.

De mindre sjöarna äro isbelagda sedan en vecka tillbaka, och utgöra f.n. under kvällarna samlingsplatsen för barn och ungdom, som roa sig med skridskoåkning. Stora Tavelsjön har ännu trotsat kölden och dess vågor gnaga skoningslöst på de isbildningar, som uppstå vid stränderna. Kanske det är på sin plats att giva ett varningsord till dem, som beträda de frusna sjöarna: se upp för de svaga isarna. Föret på våra vägar är allt annat än idealiskt i dessa dagar. Upplöjda och sönderkörda under den våta hösten ha de nu tillfrusit och likna mera en plöjd och tillfrusen åker än en väg.

<Sala-Pelle> som under den gångna sommaren och hösten så mycket låtit tala om sig, och om vilken förhastade rykten, även förmält, att han varit synlig i våra trakter, har nu äntligen fastnat i polisens garn. Mången med en kanske alltför livlig fantasi, drog nog ett lättnadens andetag, när de sågo meddelandet, därom. Många, särskilt kvinnor, ha de sista månaderna, i varje stackars landsvägsriddare sett den fruktade förbrytaren, och rykten ha cirkulerat att han varit synlig här och där, försedd med så och så många revolvrar. Barnen ha särskilt glatts över hans infångande, och med intresserade blickar skådat hans konterfej i denna tidning ovanför Kaspers hjältedikt om "Sara-Perre", som han i mången barnamun fått heta.

Det ideella föreningslivet här befinner sig i ett synnerligen beklagansvärt tillstånd. Blåbandsföreningen har, kan man gott säga, gått ur tiden, ty under de sista två åren har intet möte hållits. Instundande 24 november ha vi dock ett föredrag för denna förenings räkning. Den gamle och välkände blåbandsveteranen, predikanten C.W. Borg, håller nämligen då ett evangeliskt nykterhetsföredrag i folkskolan.

Det är att hoppas på tillslutning från både gammal och ung, så att kanske om möjligt föreningen lever upp igen. Dess vila har nu varit så pass långvarig, att den borde kunna gripa verket av med nya krafter.

Hade även tänkt säga några ord i en så mörk fråga som belysningen i vår kyrka. Det elektriska ljuset såsom det nu är indraget, får man väl kalla provisoriskt, ty det upplyser endast taket och ett tomrum närmast under detta. Nere i kyrkan kan man ej se orden i en psalmbok eller dylikt. De elektriska lamporna borde sänkas betydligt så skulle det strax bli ljusare. Dessutom är det kanske på tiden att starta en insamling till en ny ljuskronefond, och på samma gång se till, att de insamlade medlen ej komma lika osäkert och mörkt till som förra gången.

Kom just att tänka .på att om dessa mina ord i denna sak skulle hava samma verkan, som en gång för en längre tid tillbaka, då en också att ge en mindre riklig skörd, ty även här har regnet gjort sitt till. På grund av de dåliga skörderesultaten torde nog många gå en mindre ljus vinter till mötes. Visserligen är det ju gott om mat, men det behöves pengar för att kunna köpa den. Bleve det bara gott om förtjänster till vintern vore ju saken i någon mån klarad.

Lingonen förekomma ganska rikligt denna höst. Hade det varit kristidens höga priser, skulle det ha blivit liv i skogarna.

Den rikliga nederbörden och det höga vattenståndet gör, att årets höstplöjning i hög grad försvårats. Finge man ha torrväder en längre tid vore ju detta ej så svårt och man får väl hoppas att man får en vacker höst efter en dålig sommar.

Av jägare har berättats, att tillgången på vilt är beträffande skogsfågel medelmåttig, hararna äro ej heller så få, men ung­hararna äro små, beroende kanske på den sena och kalla våren och våta sommaren. Hieronymus

Mulen himmel och kall blåst gör att varje människa tycks frysa och finna det bäst vid den egna härden där kanske en härlig stockvedsbrasa flammar. Den milda och vackra höst, som nog mången väntat sig efter den kalla sommaren, tyckes utebli. Nog för att det varit både önskvärt och behövligt att hösten blivit vacker, men man får ju allt finna sig i vad det än blir.

Skörderesultatet kan i det stora hela betecknas som synnerligen klent. En del bönder ha påbörjat tröskningsarbetet och enligt deras egna utsagor kommer årets korn skörd att, som beräknat är, bliva synnerligen usel. Endast det bästa torde vara dugligt till utsäde, någon folkföda är ej att beräkna.

Så hade jag tänkt säga några ord om en del missförhållanden här i byn. Skall då till att börja med nämna några ord som vår begravningsplats. Ett länge känt behov och en sak som vore lätt att avhjälpa, blott viljan vore god, är att få ett litet begravningskapell. Som det nu är, måste ju den tjänstgörande präst och församling stå under bar himmel den tid begravningsakten pågår. Detta går ju ganska bra när vädret är vackert, men när det regnar eller snöar är det ganska otrevligt. Ett litet begravningskapell blir väl ej så dyrbart för församlingen, och i värsta fall kunde ju den kringliggande befolkningen bidraga med både virke och arbete. Vi äro ju så vana vid att bidraga på frivillighetens väg när det gäller att avhjälpa kommunens bristande skyldigheter. Dessutom håller staketet kring kyrkogården på att behöva en reparation, och denna bleve ej heller så dyrbar om den gjordes innan staketet måste ersättas med ett nytt. Ingenting ser väl ödsligare ut, än när det börjar se förfallet ut kring en kyrkogård. Skulle till äventyr någon av de ledande i Umeå socken läsa dessa rader, vore det tacksamt om han kunde föra saken vidare, så att kanske i sinom tid en ändring åstadkommes. Vi, som bygga och bo i denna landsända, fa i lika stor grad betala skatt till kyrka och kommun, som de som ha sina bopålar vid församlingens moderkyrka. Varför skola vi då ej ha samma rättigheter när det är fråga om en liten reparation eller nybyggnad.

Hieronymus

Den här hemsidan använder kakor (cookies). Genom att surfa vidare accepterar du denna användning.